Hoppa till innehållet
Kseniya Helvegr
SV
Omslag till El hombre amable, Freeman · Bok I, av Kseniya Helvegr

En roman om
Makt, sanning och det mänskliga

El hombre
amable

Freeman · Bok I

(Den vänlige mannen)

I en värld som belönar ärelystnad,
vad innebär det att vara en verkligt god man?

En roman om makt, kunskap, begär och de frågor som formar oss.

Upptäck romanen Läs ett utdrag

”En magnetisk berättelse om moral
i maktens tid.”

— K. Helvegr

Om romanen

Vissa sanningar
borde inte förbli
osagda.

El hombre amable (Den vänlige mannen) är första delen i Freeman-serien, en samtidsroman som utforskar makt, etik och det mänskliga hjärtats komplexitet i en elitens värld, där ingenting är vad det ser ut att vara.

En berättelse om idéer, passioner och andra chanser. För vänlighet kan också vara en form av mod.

Upptäck romanen

Strandpromenad i solnedgången med en klassisk bil parkerad utanför ett upplyst hotell
”Ibland ligger den sanna
styrkan i hur vi
behandlar andra.”
Kseniya Helvegr ler vid sitt skrivbord, med en kopp och sina böcker

Författaren

Kseniya
Helvegr

Författare, outtröttlig läsare och övertygad om berättelsernas förvandlande kraft. Hennes romaner utforskar det mänskliga med känslighet, klokhet och en djup tilltro till människors sammansatthet.

Med Freeman-serien bjuder Kseniya Helvegr in till att se bortom ytan och ställa de frågor som betyder något.

”Goda berättelser
påminner oss om att vi inte är ensamma.”

— Kseniya Helvegr

Freeman-universum

Mer än en roman,
ett universum att upptäcka.

Freeman är en romanserie som utforskar kunskap, makt, mänskliga relationer och de frågor som ger livet mening.

Välkommen till en värld där idéer kan förändra allt.

Utforska Freeman-universumet

Vanliga frågor

Romanen, kort sagt

Vad handlar ”El hombre amable” om?

Det är en psykologisk thriller som utspelar sig i södra Florida. Flera kvinnor försvinner, och det enda som förenar dem är att de har mött en vänlig man: artig, uppmärksam, en sådan som ingen ser en andra gång. Romanen växlar mellan kvinnornas vardag och sökandet hos dem som vägrar att sluta leta.

Vilken genre är det?

En psykologisk thriller med kriminalromanens struktur — försvinnanden, en utredning, ett anteckningsblock — och ett filosofiskt lager: Freemans samtal om varför någon bestämmer sig för att skada andra, och varför andra bestämmer sig för att låta bli.

Är det en serie? Måste man ha läst något innan?

Det är första delen i Freeman-serien — Bok I — och den går att läsa utan att ha läst något tidigare. Freeman-universumet fortsätter i seriens följande delar.

När kommer den ut och var kan man köpa den?

Romanen är i lanseringsfas. Utgivningsdatum och försäljningsställen meddelas först till dem som prenumererar på nyhetsbrevet.

Vilket språk är den skriven på?

På spanska. Romanen är ännu inte översatt; om en översättning kommer meddelas det först i nyhetsbrevet.

Utdrag

El hombre amable

Kapitel 1 — Ett oskyldigt samtal (Capítulo 1 — Una charla inocente)

Romanen är skriven på spanska; det här utdraget är ur originalet.

Stäng

Bajo la lluvia que caía sobre medio estado, una chica se arreglaba el pelo por segunda vez para impresionar a alguien especial.

Jessy Harlan tenía veinticinco años y una teoría: que la vida buena empezaría el mes siguiente. Cuando cambiara de turno en la tienda, cuando ahorrara para el coche, cuando su madre dejara de tratarla como a una niña obligada a dar explicaciones —a qué hora vuelve, dónde duerme si no llega antes de las doce de la noche. Mientras tanto, vivía a base de cosas pequeñas: la primera calada en la puerta de atrás del centro comercial, la radio a tope con las ventanillas bajadas, los viernes. Los viernes eran sagrados. No porque pasara nada especial, sino porque era el único día en que se permitía creerse que el mes que viene está cerca. Salía con las amigas, bailaba y, por un momento, se olvidaba del monstruo que había sido su ex, del maltrato, y desconectaba de los problemas de adulto mientras intentaba recuperarse de aquella relación tóxica.

Se dejó el pelo suelto, ondulado, y se puso la sudadera gris que su madre odiaba. Pero era viernes. Era su día.

—¿Adónde vas? —preguntó su madre desde la cocina.

—Por ahí. Con las chicas.

—¿Vas a llamar?

—Voy a llamar, mamá. Siempre llamo.

Y era verdad. Jessy llamaba siempre, no por obediencia —discutía con su madre casi cada día—, sino porque sabía que su madre no pegaba ojo en toda la noche si ella no llamaba antes de las doce.

El bar se llamaba Shooters. Era un viejo bar de vaqueros, feo, con ese encanto que algunas cosas recuperan cuando envejecen lo suficiente.

Estaban Dana y las otras chicas de su grupo, y durante dos horas Jessy fue exactamente quien quería ser: una chica sin factura pendiente, riéndose fuerte, sabiéndose mirada. Pagó una ronda que no le tocaba. Bailó media canción sola junto a la barra. En algún momento Dana se colgó de su hombro, ya con el bolso puesto.

—Me voy, que la canguro me mata. —Le habló al oído, entre el ruido—. No te quedes hasta las tantas.

—Tranquila, que he quedado con un conocido a partir de las once.

—Ah. ¿Y quién es? Me muero de curiosidad.

—Uno que conocí presentando papeles para el carnet de coche. Me ayudó a rellenar los mil papeles esos, ya sabes, la burocracia. Él estaba renovando el suyo.

—Me muero de curiosidad, pero tengo que ir corriendo. Me lo cuentas el lunes en el trabajo, ¿vale?

—Sí, vale.

—Y no te emborraches, ¿eh? Como la última vez.

—Que no, pesada. —Jessy se rió—. Una copa más y para casa.

—Una.

—Una.

Dana la señaló con el dedo, medio en broma, medio en serio, y se fue. Jessy se quedó con la copa a medias y esa sensación tibia y buena de las once de la noche de un viernes, cuando la noche aún es joven y todavía pueden pasar cosas buenas. Fue entonces cuando lo vio entrar.

Följ lanseringen